Nkinga

Hej allihopa!

Nu var det några dagar sen vi skrev och det har hänt en hel del. I fredags åkte vi ifrån Zanzibar. Vår trogna taxichaufför, Hashim kom och hämtade oss exakt 13.30. Det var en hyfsat gubbig resa in till färjan. Även den 2 h långa resan med färjan till Dar es Salaam blev guppig och gungig. Det slutade med att stackars Ellen kräktes och mådde väldigt dåligt. Som ni förstår då så var vi inte på den olycksdrabbade färjan. Vi har hört att den var överbelastad och med tanke på de vågor som vi fick uppleva på väg tillbaka förstår vi att det gick som det gick. Även taxi resan tillbaka till vår boende på Bahari beach blev dramatisk. Det var mycket trafik och han körde väldigt ryckigt. Det tillsammans med alla avgaser resulterade i att Ellen kräktes ännu mer. Som tur var hade vi fått påsar på färjan och Sodeh hade kvar sin. Dessutom var chauffören nära på att somna, vilket gav oss lite panik. MEN till slut kom vi fram och det var väldigt skönt!

Lördagen i Dar es Salaam levde vi både utan vatten och el men vi lyckades ändå tvätta kläder. Vi var och shoppade i en galleria var vi också skulle ta ut pengar men det gick till en början inte. Ännu en gång drabbades vi av panik och stress. Till slut hittade vi en automat som fungerade, det verkade som om pengarna var slut i de andra automaterna då även de lokala människorna hade svårt att få ut pengar! Sedan blev det trämarknad, vi shoppade loss ordentligt med presenter och saker till oss själva! Erik och Christian, förbered er på ett afrikanskt hem! Ni kommer inte få plats bland alla tyger och träsaker!

Kl 02.30 ringde väckarklockan och en taxi chaufför hämtade oss för att köra oss till flygplatsen. Vi var framme kl 03.30 och då hade våran in checknings disk inte öppnat än så va satt på en bänk och väntade, och det visade sig bli en lång väntan… Enligt våra biljetter skulle flyget gå kl 06.15 med en mellan landning i Mwanza. Men i stället kom vi i väg kl 08.30 på ett direktflyg till shinyanga. Kommunikation är inte deras bästa sida här, vi visste inte vad som skulle hända utan fick gissa oss fram. När vi fick syn på vilket slags plan det var så blev Sodeh väldigt nervös. Det var det minsta planet någon av oss någonsin har åkt med. Det var plats för ca 40 passagerare men vi bara 20 stycken. När det skulle lyfta tyckte vi båda att det var läskigt för det kändes som att det inte lyfte ordentligt. Men även det gick bra och vi kunde slappna av under resan. När vi sen skulle landa blev det väldigt guppigt och helt plötsligt gjorde vi en 360 graders vändning. Hela planet gungade och Sodeh trodde vi skulle dö! Sodeh frågade också om jag såg en landningsbana i asfalt där nere, men det gjorde jag inte! Vi landade på en åker mitt ute i ingenstans! ”Flygplatsen” såg ut som en liten lada med en ankomsthall på 10 kvadratmeter. Det hela var väldigt roligt och vi var glada att vi fortfarande andades! Vår skjuts till Nkinga var redan där. Det var en man som är vice rektor här på skolan som heter Joseph tillsammans med 2 andra svenska tjejer som pluggar till läkare i Linköping och två andra män. Resan till Nkinga var lång med flera stopp men väldigt trevlig…och svettig! Joseph bjöd oss på snacks i form av kokad get kött, lunch och köpte lite frukt till oss. Jätte gullig verkligen!

När vi kom fram till Nkinga kändes det oerhört skönt! Äntligen framme! Vi fick se oss omkring i huset som vi bor i tillsammans med Karin och Johanna. Vi fick ett rum med två sängar, myggnät, sängbord och en liten byrå. Fast det räcker nog för oss. Idag har vi fått gå på rundvandring både runt sjuksköterskeskolan och sjukhuset. Det var häftigt att se allt i verkligheten. Det som var extra kul var att en liten afrikans flicka blev livrädd när Ellen skulle klappa på henne och började skrika och gråta haha! Annars är alla väldigt trevliga och snälla mot oss här på Nkinga.

Imorgon hoppas vi att vi får åka ut med det mobila teamet till de små byarna runtomkring!

Puss och Kram Sodeh och Ellen